Min fredag!

Hörrni, det är visst fredag idag! För min del blandas dagarna ihop och jag är glad över att min klocka hjälper mig hålla koll på fler saker än bara tiden, annars skulle jag konstant gå runt snurrig utan att veta vilken veckodag det är.

Hur har din dag varit? Längtar du efter helg? Här kommer ett axplock från min dag som föräldraledig med Stina 12 dagar gammal!

Jag har:

  • Ammat hungrig bäsi. Hon kom ut liten men herrejösses vilken aptit hon har, och ja, hon växer så det knakar!
  • Gått på en halvtimmespromenad med Stina i barnvagn och upptäckt att jag inte längre är långsammast på byn – hurra! I flera månader har jag (pga foglossning) blivit omkörd av rullatormaffian på mina promenader, men idag höll jag samma tempo som vanligt fölk som var ute och gick.
  • Lagat och ätit en ostomelett till lunch. Glömde den i stekpannan så den blev lite väl hård och inte alls så krämig som jag hade velat ha den.
  • Bytt X antal bajsblöjor. Min unge är en riktig skitunge, bokstavligt talat. Hon föddes insmetad i bajs (I will tell you all about it later) och det där bajsandet har fortsatt.
  • Druckit kaffe och läst lite i den här boken som jag fått i present av min lillasyster Emma med sambo.

Höstlistan 2018

Jag längtar massor efter att få jogga i frisk och klar höstluft och sedan få sitta ute på bron och bara filosofera

Åren går men traditioner består! 2014 fick jag höstlistan som en bloggutmaning från Helena och den har sedan fått hänga med höst efter höst efter höst. Jag tror att den egentligen var mer cyklig, men jag modifierade den lite redan från första året och sedan har den hos mig sett likadan ut. Det var meningen att årets upplaga av listan skulle komma ut den 1 september, vilket jag räknar som den officiella brytpunkten för en ny årstid, men den morgonen åkte vi in till BB så jag hade liksom lite annat att pyssla med just då. Men här är den äntligen, min femte lista på temat höst och träning!

Årets höstlista!

1. Känner du dig lycklig och glad nu när hösten är här?
Utan tvekan! Jag älskar höst och ser så mycket fram emot just den här, vår första tillsammans med Lill-Stina!

2. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?
Gissningsvis min skaljacka i lila och orange från Haglöfs. Jag tänker att den blir perfekt på alla barnvagnspromenader som jag har föresatt mig att jag ska komma ut på. Den står emot lite regn, kanske inte precis skyfall, men sådant där lite lagom som jag tänker att vi kanske kommer att få en hel del av nu när sommaren var så torr. Jag började promenera redan första dagen efter vi kom hem från BB (rekommenderas efter kejsarsnitt som Stina kom med), men jackan gick inte på förra veckan. Idag hade magen dock gått ihop så pass att jag fick ihop dragkedjan, heja kvinnokroppen!

3. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan – hur såg ditt liv ut?
Tack och lov för bloggarkivet säger jag bara! Utan det hade jag aldrig klarat av att svara på den här frågan för mitt minne tycks vara ungefär som en guldfisks… Jag läser mig till att jag jobbade i Stockholm mycket under förra hösten, i princip varje vecka. Hemma njöt jag av lugnet, mysig höstlöpning och gött familjehäng i föräldrahemmet i Brånan och uppe i Åre.

4. Vad gör du om dagarna egentligen?
I vanliga fall jobbar jag som HR- och kommunikationschef i buss- och resebranschen men just nu är jag föräldraledig. Har inte direkt hunnit etablera rutiner ännu, vi har ju fortfarande pappan hemma också på sina 10 pappadagar, så vi väntar lite med att styra upp livet tills vi är ensamma hemma, Stina och jag.

5. Vad ska du köra på för cykel i höst?
Det har jag ju ännu inte avslöjat, och det tänker jag inte göra nu heller, men för att göra en lång historia kort så sålde jag min skogsmaskin (Specialized Rhyme) för lite drygt en månad sedan och väntar nu på något nytt till stallet. Har en rejsig Specialized Era också så om nytillskottet dröjer så står jag absolut inte utan hoj, utan när kroppen känns redo för att börja trampa lite igen så kan jag ta fincykeln.

6. Vad lyssnar du på för musik just nu?
Vad än min sambo dragit igång. Jag vill helst ha tyst och lugnt runtomkring mig när jag är hemma, särskilt om jag har haft stressigt och mycket på jobbet, medan han trivs bra med hög musik. Där får vi kompromissa och oftast väljer han något lite mer stillsamt när jag är i närheten, eller så har han på sig lurar, förutom när han tränar för då kan hela huset dunka. Tack och lov är det ju inte så långa stunder.

7. Tänker du resa någonstans i höst?
Ja, det vill jag gärna göra. I vanliga fall reser jag så mycket i jobbet att jag på den lediga tiden värdesätter att få vara hemma och ta det lugnt. Nu är situationen lite omvänd och jag hoppas att det ska fungera med både lite kortare och längre resor. Exempelvis vill jag gärna behålla traditionen med en Åre-weekend nu i slutet på september då det är höstmarknaden. Jag vet inte riktigt hur många år vi har varit iväg på den nu med familjen. Sedan tänker jag mig några helger hos mamma med höstiga utflykter, kanske en helg i Stockholm och om allt går riktigt bra så varför inte en vecka utomlands också i november när medelhavsklimatet är ungefär som svensk sommar, det vill säga ganska svalt och behagligt.

8. Tre senaste loppen/tävlingarna?
Shit pommes frites, jag har ju inte tävlat något i år! Eller jo, jag skidade ju ”Åk en mil vinn en bil” på långfredagen, men att mysåka det tillsammans med familjen det räknar jag kanske inte riktigt som tävling. Något annat lopp än det kan jag inte komma ihåg. Som publik har jag nyligen varit på Blodomloppet och Mudrace.

9. Vad är bäst med sommaren?

Det är massor som är bra med sommaren, men om jag måste välja så är det nog ändå ljuset. Att dagarna är långa, energin är på topp och det känns som om en hinner med så mycket mer på dygnets 24 timmar än på vintern.

10. Vad är sämst med sommaren?
Tråkig fråga. Varför leta efter saker att klaga på liksom? Pass på den!

11. Senast köpta cykelpryl!
Det måste vara vår multisportvagn, en Thule Chariot Sport 1. Vi har alla tillbehören så vi kan använda den som cykelvagn, för löpning, längdskidåkning och promenader. Nu kommer det nog att dröja ett tag innan vi tar premiärturen efter cykel, men det är något jag ser väldigt mycket fram emot.

12. Ditt bästa träningstips inför hösten?
Hösten är för de allra flesta helt perfekt för kravlös och lugn träning, särskilt för de som tävlat under sommaren. Försök vara ute i naturen så mycket som möjligt, den är så vacker nu och du behöver allt dagsljus du kan få. Själv tänker jag mig att jag ska promenera mycket och så småningom också börja cykla korta turer i skogen eller ge mig ut och gågga igång löparbenen lite smått.

13. Hur ser du på framtiden?
Det finns bara en väg och den går framåt! Jag lever livet här och nu med stor framruta och liten backspegel.

Nyfiken på hur jag tyckte och tänkte förr? I så fall hittar du mina gamla höstlistor här! Jag vill förresten gärna höra hur du tänker, blogga gärna din lista och länka i en kommentar här så att jag kan få ta del av den.

Nu är jag (Lill-Stina) äntligen här!

Hej alla mammas bloggläsare!

Jag tänkte bara berätta att i söndags kom jag äntligen till världen, 11 dagar efter beräknad ankomst. Jag heter Stina, vägde 2970 gram och var 48 cm lång när jag föddes. Jag är för det mesta snäll och lättsam men har nog ärvt både lite humör och röstresurser från mamma.

Vi får höras mer en annan dag för nu är jag hungrig, hejdå så länge!

// Lill-Stina 👼🏼

Mekkväll på Velo!

Mer än 70 personer i vår facebook-grupp She Rides Östersund/Åre har önskat en ”mekkurs” för nybörjare och självklart fixar vi det. Tillsammans med cykelbutiken Velo Rapide ordnar vi ambassadörer en kväll där John lär oss lite basic kunskaper som vi behöver för att fixa själva med våra hojar. Vi bjuder på något gott att dricka med tilltugg under kvällen och Velo fixar med fina erbjudanden – missa inte detta!

Onsdagen den 12 september klockan 18:00 i butiken på Färjemansgatan 15 alltså. Observera att du måste anmäla dig till eventet, och det gör du som vanligt genom vår facebook-grupp som du hittar här.

Varmt välkomna hälsar She Rides ambassadörer Erika, Helena och Sara tillsammans med Velo!

JÄTTEGRAVID

Jahapp, här har det alltså fortfarande inte kommit ut någon bäbis trots att jag nu har gått 9 dagar över vår tredje och sista beräknade förlossningsdag. Jag är alltså i graviditetsvecka 42, lika bra att göra det här med att vänta barn riktigt ordentligt så att en vet hur det känns liksom… Om ett par timmar ska jag på vår sista rutinkontroll också som idag blev flyttad till en annan hälsocentral. En sjuksköterska ringde i morse och meddelande att min barnmorska blivit sjuk men att de, eftersom jag är JÄTTEGRAVID (hon betonade verkligen ordet när hon sa det), har klämt in mig på lunchen hos en annan barnmorska på en annan hälsocentral. Hon kommer då att skriva en remiss för planerad igångsättning, preliminärt till i nästa vecka, förutsett att alla värden ser fortsatt bra ut idag alltså.

Så, fredag idag alltså och det ser ut att bli finväder. Bara fyra plusgrader på termometern när jag vaknade i morse men jag tror att det kommer att värma på framöver dagen och helgens prognos ser riktigt bra ut. Vad har du för helgplaner?

Våga starta i ett motionslopp!

När jag var 8-9 år ungefär så började min pappa springa. I början, när han hade väldigt dålig kondition och bara orkade jogga korta snuttar och varva med gång, så brukade jag följa med honom. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var så roligt, mest för att jag orkade springa längre än honom förstås. Sedan blev han allt bättre men han fortsatte springa med mig ibland och framförallt fick han mig och hela vår familj att se motionslopp som något alla kan delta i och som en naturlig del av våra somrar. Pappa var företagare så några långa semestrar var det aldrig tal om. I stället packade vi in oss i husvagnen och åkte iväg på olika lopp, främst stafetter, och jag har fått vara med i lagen ända sedan första starten i Vigge när jag var 8 eller 9 år. Jag fick startsträckan på 2,8 kilometer och inte orkade jag springa hela vägen inte, men det gjorde liksom inget. Alla kan och får vara med i motionslopp och alla i vår familj har varit det oavsett om vi har tränat innan eller inte. Som sagt, det är helt okej att promenera på loppen vilket kanske gemene person inte vet?!

I måndags kväll gick ”Blodomloppet” av stapeln här i Östersund, med start och mål i Badhusparken. Loppet har arrangerats runt om i Sverige under många år, men här var det tredje gången. Jag har inte själv kunnat vara med då det tyvärr har krockat med mina jobbresor både förra och förrförra året men i år var jag på plats för att heja på min mamma och min sambo. Lars valde att ställa upp på 10 kilometer medan mamma avverkade femman (hon ska ju förövrigt vara med på Tjejmilen i Stockholm också nu till helgen). Lars sprang medan mamma valde promenaden tillsammans med en kollega. Syftet med Blodomloppet är att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen och främja en hälsosam livsstil, och deltagarna kan välja att gå, jogga eller springa 5 alternativt 10 kilometer. I år arrangeras loppet på 17 orter från maj till och med september och Västerås, Karlstad, Halmstad och Visby är de lopp som återstår.

Starten har gått! Lars med nummer 498 ger sig iväg

Motionsloppen har egentligen bara en viktig regel (förutom sådana självklarheter som att en inte får fuska) som kan vara bra att känna till, och det är att långsammare gångare/löpare håller höger och att de snabbare släpps fram på vänster sida. På så sätt flyter loppet på bra trots att nivån på deltagarna diffar ordentligt, vilket ju är charmen med motionslopp. Här blandas eliten med helt vanliga soffpotatisar som inte motionerar alls, som lockats ut av arbetskamrater eller kompisgäng. Alla deltar på sin nivå efter bästa förmåga. Ofta får man ha med sig barnvagn, hund och gåstavar, men det kan skilja mellan olika arrangörer så kolla upp vad som gäller innan du anmäler dig om du har tänkt ha med någon form av utrustning. I större lopp ingår ofta en tävlingströja i anmälningsavgiften eller så kan du köpa till den. Blodomloppet är ett exempel på sådan tävling där alla deltagare, även de som efteranmälde sig på startplatsen strax innan loppet, fick en röd tröja.

Lars får en välförtjänt fotmassage efter loppet

På lite större motionslopp som Blodomloppet, Vårruset och Tjejmilen så arrangeras ofta en hel del aktiviteter i anslutning till start- och målområdet, vilket gör att du som springer och din familj eller eventuell hejarklack har att göra. Ofta erbjuds någon form av massage för löparna, ibland gratis och ibland till ett förmånligt pris, och andra exempel kan vara fikaförsäljning, hoppborg för barnen, små tävlingar eller lotterier, försäljning av träningskläder och prylar. Och om det är något jag verkligen vill uppmuntra till så är det att göra motionsloppen till en familjegrej. Visst kan man sticka iväg och vara barnfri en kväll eller helg, det kan såklart vara skönt för småbarnsföräldrar, men att visa barnen att motion är något roligt som passar alla oavsett kön, hudfärg, kroppsform och kondition tror jag på lång sikt är bra för barnen och det ser man inte när man tittar på sport på TV på samma sätt. De behöver kanske inte hänga med varje gång och såklart funkar det inte alltid rent logistiskt, men de tycker ofta att det är kul att heja på mamma eller pappa, och för den som springer är det fantastiskt att ha med sig sin egen hejarklack.

Som jag hoppas nu har gått fram så behöver man alltså inte träna inför ett motionslopp, utan klarar man att promenera distansen så går det finfint att bara anmäla sig och vara med. Men, ett lopp kan ju också fungera som den där moroten som behövs just för att komma igång och motionera regelbundet. Att slå till och anmäla sig i god tid och sedan lite försiktigt komma igång och kanske lufsa någon gång i veckan. Det var precis så det började för mig, när jag som 29-åring ”startade om” efter några år i soffan och anmälde mig till Göteborgsvarvet. Efter det har jag inte slutat motionera utan det har blivit till en rutin, en naturlig del av min vardag som precis som tandborstning inte alltid är speciellt kul men som jag gör ändå för att jag vet att det är bra för mig.

Våga anmäla dig till ett motionslopp du också!

Förra veckans

Höstig fredagsmorgon påväg till barnmorskan på rutinkoll – äntligen läge att rota fram den långa, stickade favoritkoftan från förra året!

Förra veckans värsta

Att det inte kom någon bäbis! Jag hade ett litet mentalt breakdown där en dag eller två faktiskt då jag nästan var handlingsförlamad och bara gick runt och väntande. Sedan lyckades jag ställa om huvudet så nu känns det bra igen och jag utvecklar det där mer i ett eget inlägg tror jag.

Förra veckans mående

Om jag ska vara ärlig så tror jag att jag mår oförskämt bra för att vara i gravidvecka 41? Alltså jag har ju inget att jämföra med, men… Visst, jag mådde riktigt illa och kräktes två förmiddagar förra veckan, och gå klarar jag knappt på grund av smärtor i rygg och bäcken, men i övrigt. Jag sover rätt så bra och är bara uppe och kissar 1-2 gånger per natt. Utifrån vad jag läst och hört är det inte ovanligt med 6-7 gånger per natt, så jag klagar inte. Visst är jag lite tröttare än vanligt på eftermiddagarna men motstår jag bara frestelsen att ta en tupplur (som sabbar nattsömnen big time!) så är det inga problem. Visst ska en vila som gravid men att ta det lugnt och läsa en bok är också vila. Sova på dagtid är inget för mig utan det sabbar bara min dygnsrytm, och det om något gör mig orkeslös.

Förra veckans bok

”Judasvaggan” av Caroline Engvall. Uppföljaren till ”Ärren vi bär”. Ett dött spädbarn, ömsint inlindat i en filt, hittas i en strandad roddbåt vid Årstaviken och Ulrika Stenhammar, utredare vid Citypolisens sexualbrottsgrupp, kopplas in. Journalisten Lovisa Ling lider av sviterna efter sexuella övergrepp. Just när hon tänker att hennes karriär är över stöter hon på ett ärende hon inte kan släppa. Ett globalt nätverk på internets skuggsida skyr inga medel för att utnyttja små barn, med stora pengar och makt inblandade. Ett informellt samarbete mellan den rutinerade polisen och den unga journalisten inleds. Men de båda kvinnornas relation utvecklas i en riktning som ingen av dem hade räknat med. Tills Ulrika Stenhammar inser att Lovisa Ling döljer något för henne, något som kan få livsfarliga konsekvenser för dem båda.

Förra veckans firande

Bäste Nilas fyllde 7 år igår och det firades såklart! Han önskade sig gameing-lurar och verkade rätt så nöjd (minst sagt) över den presenten. Bild finns på mitt instakonto, @saraeborg heter jag där.

Förra veckans jobb

Höll lagom tempo i början på veckan och betade av såväl avdelningens måndagsmöte som ett styrelse-/koncernledningsmöte på tisdagen utöver allmän admin. Sedan tog det lite stopp. Onsdag och torsdag var jag otroligt oproduktiv då jag hade tankarna på annat håll. Visst jobbade jag men inte med varken hjärna eller hjärta på rätt plats. Sedan startade jag om mentalt på fredagen och då blev det plötsligt roligt igen, så pass att jag lade nån timme både på fredagskvällen och lördagsmorgonen på arbete – inte alls för att jag behövde utan helt enkelt för att jag var taggad! Stort älsk på den känslan!

Förra veckans motion

Efter att ha haft det kämpigt ett tag med promenadrutinen så tog jag mig i kragen och är nu tillbaka i att ta dagliga promenader. Eftersom jag har lite svårt att gå så tar jag det väldigt lugnt och går inte alls långt, men kroppen mår som bäst när jag kommer ut, så det känns superbra att ha fått den vanan på plats igen – heja mig! (japp, det är viktigt att klappa sig på axeln när man gör investeringar i sin hälsa eller andra bra saker, glöm aldrig det!). Sambon sprang lopp också förresten och det är ju alltid kul att hänga med på även när en inte kan delta själv. Mudrace gick av stapeln på onsdagskvällen och med start och mål mitt ute i skogen på Östersunds skidstadion så blev det många steg reggade för min del också den kvällen.

Men nu är det alltså en ny vecka och jag måste stänga datorn och göra mig klar för ännu ett löplopp – som publik alltså. Ikväll är det dags för Blodomloppet här i Östersund och både mamma och Lars ska vara med. Jag önskar dig som läser en riktigt fin vecka! 

Löparlängtan

Jag har svårt att sätta ord på de känslor som bubblar runt i min kropp nu. Hela jag längtar efter att springa. Att få snöra på ett par mjuka löparskor och tassa vägen ner några hundra meter och sedan vika in på stigen i skogen. Att känna rötter under fotsulorna och hur andhämtningen blir tyngre när stigen börjar klättra uppåt. Känna att jag får sänka farten lite för att orka hela vägen, och direkt märker att pulsen svarar med att gå ner några slag.

Jag ser mig för och korsar vägen. Bredvid mig betar några hästar i en hage och de tittar upp på mig när jag trampar förbi. Det duggar lite lätt och jag har en keps för att slippa regnet i ögonen. Jag känner mig alltid grym och extra ”bad-ass” när jag tränar i dåligt väder. Sådana dagar möter jag sällan någon människa. Det är bara jag, djuren och naturen. Snart är jag hela vägen uppe och det börjar plana ut. Pulsen dunkar mer än jag tycker är bekvämt men jag vet att jag har gjort det jobbiga nu. I diket flaxar en fågel upp nära mig och jag blir rädd för en kort sekund. Snart ska det vända snirkligt nedåt och jag ska genom högt gräs och lera, men även torra och fina barrstigar.

Jag tänker på precis allt men ändå ingenting. Inget rensar mitt huvud så bra som att springa, särskilt i regn. Det renar på fler än ett sätt. Nu har jag kommit ner på grusvägen och jag viker höger för att ta den sista, flacka kilometern hem. En bra dag trycker jag på nu. Bestämmer mig för att köra järnet och sätta en fin kilometertid. Pressar mig tills benen blir tunga och synfältet smalnar av. Jag orkar inte riktigt hålla bålen och tappar löptekniken men kämpar ändå på in i det sista. Spurtar på asfalt hela vägen ner till 40-skyltarna och stannar och pustar ut. Hjärtat vill hoppa ur bröstet. Jag böjer mig framåt och vilar med händerna mot låren en stund. Sedan sträcker jag på mig och går hem. Nöjd.

Andra dagar, de allra flesta, tassar jag hela rundan i samma lugna tempo hela vägen. Jag njuter av att vara utomhus och springer inte för att bli trött. Jag springer för att det ger mig energi, för att jag blir pigg. För att löpningen är ventilen eller knappen som får mig att växla mellan arbete och fritid. Som gör mig lugn och harmonisk.

Jag längtar löpning så mycket nu så att det nästan gör ont. Jag längtar efter att springa i höstigt eldiga färger med regntunga moln och blöta fötter. Jag längtar de första pannlampeturerna i oktobermörkret. Jag längtar den första knarrande snön under löparskorna och när näsborrarna nästan fryser ihop i kylan. Jag längtar vårens slask och att få känna när solens strålar börjar värma igen och slutligen längtar jag efter att springa en riktigt varm sommarkväll. Om ett år ska jag ha gjort allt det där och allra allra helst skulle jag vilja börja exakt nu. Jag längtar.