Jag ”sprang” igår

Jag sprang igår. Eller okej, vi kan säga att jag ”sprang”, men oavsett så var det stort, efterlängtat och märkligt. Inte helt smärtfritt, men ändå mycket bättre än när jag senast försökte. Vilket är nästan 3 månader sedan nu när jag räknar.

Jag har varit en springande person de senaste 10 åren men efter vad som troligen var ett diskbråck eller två så har det inte fungerat. Du som hängt här under januari och februari har fått höra mitt konstanta gällande om det. De här senaste veckorna har jag försökt att fira allt som är bra istället för att lägga något fokus vid det som är dåligt, och det fungerar väl sisådär.

Jag hade en tid för läkaravstämning inför en magnetröntgen av rygg och höft (hör och häpna för eventuellt har jag artros i höften också, snacka om att pensionen kryper allt närmre…) för snart en månad sedan. Eftersom jag fortfarande hade lite sviter kvar efter förkylningen då så avbokade jag tiden enligt alla rekommendationer i dessa coronatider. Efter det tycker jag att jag har blivit bättre och vill inte belasta vården just nu. Så nu avvaktar jag lite, fortsätter med alla rehabövningar såklart, samt att jag igår som sagt stack ut och smygtestade lite. Det var en promenad med inslag av korta bitar ”smygtass”. Alltså mjuk och försiktig jogging med fotisättning mitt under kroppen för att få så lite vridning i bäckenet som möjligt, då det är den rörelsen – när benet dras bakåt – som irriterar nerverna ner i mitt vänsterben något alldeles hiskeligt. Och hur gick det då? Nja, jag fick ont men jag upplevde det som att det faktiskt mest var när jag gick, då ju bäckenet rörs mycket mera, än när jag tassade. Den blixtrande smärtan kom när jag i iver knatade på under promenadavsnitten med långa steg. Började jag tassa då så släppte det direkt. Idag är nerven lite irriterad och jag fick gå med mycket korta steg när jag skulle ut på lunchen för att posta ett brev, men ingen konstant molande smärta som jag förut hade periodvis. 

Håll tummarna för att det är på väg åt rätt håll nu!

3 grejor jag är sjukt glad för idag

  1. Jag fattar att jag kan jinxa det här nu, det har hänt förr, men just nu sover den här lilla gullungen så fantastisk bra och är underbart lätt att lägga. Ja ni hör ju, superlativen tar liksom inte slut. ”Sängen. Täcke. Love You”, säger hon efter vällingen och så lägger vi henne, går ut ur rummet och ner i köket. Sedan somnar hon.*
  2. Att jag känner mig frisk och pågång igen! Jag har precis kört ett lätt intervallpass på inomhuscykeln. Totalt trettio minuter tramp varav 10 x 30 sekunder fullt blås där i mitten.
  3. Det är vår i luften! Temperaturen ligger på plus på dagarna, solen tittar fram, asfalten är bar och livet känns allmänt lätt och uppåt. Ja, om vi bortser från hela den här coronakrisen då, vilket väl inte går direkt, men ändå. Tur att den kom nu då och inte ihop med vintermörkret…
*till alla er föräldrar som vill strypa mig efter att ha läst det här kan jag meddela att det går i perioder och har gjort det i hela hennes liv, även om hon för det mesta har sovit bra. Vi har kört med rutiner och det har passat henne fint, men om något gjort att vi kommit ur fas så har hon snabbt börjat trassla. Som till exempel för mindre än en månad sedan då hon hade väldig hosta på nätterna och vi fick sitta uppe och ha henne i famnen, för när hon låg ner hostade hon mer och kräktes upp slem. När hon blev frisk så fortsatte stöket med sömnen och hon var både svår att lägga på kvällen och hade svårt att somna om på egen hand på natten. ”Handen”, ropade hon och kunde inte somna utan att hålla handen i evigheter.

Äntligen cykeltimmar in på kontot!

Såhär mitt i coronakrisen känns ju min egen högst personliga kris som jag nyss varit ner och vänt i väldigt fånig. När jag tittar i backspegeln på de 9-10 månaderna av fysiskt förfall med anledning först troligen av något diskbråck eller två och sedan en mycket segdragen förskolebacill så är det väl inte precis med positiva tankar. Samtidigt hade det ju kunnat vara så ofantligt mycket värre. Jag har övat och övat på att vara glad för det lilla och just nu firar jag varje framsteg. Att kunna gå promenaden på 800 meter till affären, och 800 meter hem igen utan att ha ont. Det är stort. Att i helgen ha fått in närmare 4 timmar utomhuscykling är ännu större. Det har jag inte klarat på många många månader.

I lördags körde vi familecykling i två timmar. Då fick L dra kärran och jag trampa själv. På söndagar kör Lars pass på zwift ibland, och så även denna helg, så då fick jag köra själv och dra själv i närmare två timmar. Det går inte snabbt men ger starka ben, det kommer jag ihåg från i somras då jag hade många timmar på kontot i maj och början på juni med cykelkärran på släp.

Det jag inte firar är min kondition. Fy bubblan vad den är körd i botten alltså! Jag försöker peppa mig med att det är easy come easy go, och att den snabbt kommer att förbättras bara jag är igång igen, men det ju inte precis kul just nu. Tur att min röda smällkaramell till hjälm piggar upp lite ändå, ett reafynd från en sommarsemester i Sälen, och se så fint den matchar snyggaste vinterjackan någonsin från She Rides/Verge senaste vinterkollektion ❤️

Med sol i ansiktet…
…och det finaste jag har där bak i kärran, var det njutbart!
Nöjd lillpingla! 😍

När det stormar runtomkring

Så kan det vara lätt att stressa upp sig. För många griper oron tag riktigt ordentligt och liksom vägrar att släppa taget. Den kryper sig in under skinnet och orsakar många och långa sömnlösa nätter.

När det stormar runt omkring går jag in i min bubbla. Jag skärmar av men är ändå med på något sätt, fast lite på distans liksom. Ungefär som såhär, på ett foto som blurrats i kanterna. Jag sitter där i mitten och koncentrerar mig på det som betyder något. På sådant som att jag har min familj. Precis som jag på bilden fokuserar på mitt kaffe. Då når den mig inte så lätt, den där oron.

En annan som gått in i sin bubbla och skriver fint om det är Helena. Läs hennes inlägg här.

Hur gör du för att må bra genom dessa pandemitider? ❤️

Bloggstreaken bruten efter 38 dagar!

Tänkt att det trodde jag alltså inte, att det var ett virus som skulle sätta stopp för min bloggstreak. Då snackar vi inget datavirus utan den där rackarns coronan alltså. Inte för att jag är sjuk eller så utan att den först så rackarns mycket extraarbete med sig. Igår jobbade jag nästan dubbelt så många timmar som jag normalt ska göra på en arbetsdag och när jag kom hem, med två kebabsallader och cola zeros, så hade jag inte en tanke på att det skulle bloggas när jag slog ner rumpan i soffan bredvid L och vi drog igång ett par avsnitt av Tunn is på C more. Det var första gången på över en månad som bloggen var puts väck i skallen och det var faktiskt inte förrän idag när jag kom hem som jag insåg att strecken gått åt skogen.

Rackarns! som Stina brukar säga. Jag som kände att jag var på god väg mot 40 och i huvudet så smått hade börjat sikta mot 50. Nåväl, det måste ha varit många år sedan, om ens någon gång i bloggens historia (?) som jag varit så flitig. och ja, fram till igår då, så har syftet med den här utmaningen – att komma igång igen och få till det som en hit naturligt del i den dagliga rutinen – fungerat fantastisk bra. Tänk så lätt det är att införa nya vanor om en bara envisas lite från start även om det känns trögt. Nu har jag kanske en del andra goda vanor jag också borde fokusera på att hitta tillbaka till, men det får vi nog ta och snacka om i ett helt eget inlägg någon annan dag.

Avbokningar & ombokningar

Det känns som om hela mitt yrkesliv just nu kretsar kring detta. Jag talar om allt det som drar fram i kölvattnet av coronaviruset förstås. Idag har jag suttit i diverse möten och avstämningar om det här mest hela dagen och däremellan informerat mina närmsta medarbetare, andra kollegor och fackförbunden om diverse på samma tema. Och jag var såklart inte glad sådär som på bilden. Den har några veckor på nacken, men det är från mitt kontor så den fick komma med ändå.

Det som håller på att hända nu är förstås lika jobbigt för min arbetsgivare som för alla andra. Sverige håller på att stanna. För oss både bokstavligt och bildligt talat eftersom vi jobbar med trafik, trots att vi inte har någon ökad sjukfrånvaro ännu. Det kan förstås ändas snabbt och vi ligger hela tiden och bevakar läget.

Någon som skrivit mer personligt och väldigt klokt om det här är Elna. In och läs om vikten av att inte drunkna i majonnäsen på räkmackan. Jag älskade, alltså på riktigt ÄLSKADE, den liknelsen.

Dagdrömmer om skidturer på fjället

Det är söndag och vädret står i skarp kontrast till gårdagens sol, klarblå himmel och minusgrader. Utanför köksfönstret viner vinden ordentligt och rätt som det är tar det i och snöar lite också. Temperaturen visar några grader plus och väglaget är halkigare än halkigast, upptäckte jag i morse då Stina och jag stack in till stan en sväng och kollade på när Nilas spelade hockey.

Då är det fint att sitta vid köksbordet med en kanna kaffe och dagdrömma så smått om fjäll, sol och längdskidor.

Vad drömmer du om idag? 💛

What a day! 🤩

Men åååååå alltså äntligen utomhuscykling igen – som jag har längtat! Solsken, blå himmel och några minusgrader. En sovande lillpingla i vagnen och en kropp som äntligen känns frisk, även om jag fortfarande har lite hosta kvar av och till.

Dagens miss var dock att lämna solglasögonen hemma, det fick jag ångra både en och två gånger. Nu sitter jag i soffan med röda och irriterade ögon. Det var lite mulet precis när vi stack iväg så jag missade dem helt enkelt men shit happens!

Hur har din dag varit?

Vad bloggar andra om nu förtiden?

Ja alltså, det här med att blogga. Jag är på dag 34 i sträck nu och har liksom fortsatt streaken även om min egen utmaning egentligen tog slut efter 30 dagar. Men en sak som är annorlunda nu mot på ”tiden det begav sig” (herregud hur gammal är jag, vem uttrycker sig egentligen sådär?), alltså för ett par år sedan då jag var en betydligt flitigare bloggare, är att jag nästan aldrig läser andras bloggar. Förut hade jag en lång läslista som jag kollade av minst en gång per dag. Nu läser jag blogginlägg sporadiskt om jag trillar över en länk på Facebook eller Instagram som verkar spännande. Det gör att jag inte har koll på bloggvärlden och heller inte får någon inspiration. För face it, så jäkla kul är det ju inte att skriva typ: idag gjorde jag ditten, och sedan gjorde jag datten? Eller? What the fuck, idag tror jag faktiskt att jag ska göra just det.

05:33 – Stina vaknar. Betydligt tidigare än normalt och jag var inte sugen på att kliva upp just då, vilket jag i och för sig inte gjorde heller. Hon fick vara kvar i sin säng till 06:15 och sedan fick hon stöka på själv på sitt rum och i vårt sovrum medan jag låg kvar i sängen till 06:50 då jag hade väckarn ställd. Och ifall det lät taskigt så bäst att förtydliga att hon alltså var nöjd och glad med det.

07:45 – kommer till förskolan. Stina är på bra humör och inte ledsen vid lämning. Kanske mest för att hon var sugen på frukost. Jag lämnar vanligen 9 när jag har kontorsdag och så äter vi frukost hemma tillsammans, men idag skulle jag egentligen varit på en kortare tjänsteresa och hade därför bokat tidigare lämning. Nu har vi infört reserestriktioner för tjänstemän i mitt företag så vi försöker ta de flesta möten via länk. Därav ingen resa.

08:00 – på kontoret och startar dagen med kaffe och Corona. Inte drycken utan viruset förstås. Eller ja, kaffe är fortfarande en dryck, det var den andra jag syftade på nu. Hur som helst, ingen kommer undan i dessa tider, och verkligen inte jag. Det är intern information, extern information, handlingsplaner osv. Det har blivit många extratimmar med jobb den här veckan på grund av Corona.

11:50 – är hungrig och inser att jag saknar matlåda idag igen (det var samma sak igår). Då brukar jag vanligen springa över till ICA och handla något men från och med igår tar jag i stället och knatar över gatan till nya Elvebäcks konditori. Idag slank det ner en smaskig mozzarella-sallad med grönkålspesto och så köpte jag med mig en smoothiebowl till eftermiddagsfikat.

13:24 – kommer på att jag ska sluta tidigare idag just för att jag gjort lite för mycket timmar den här veckan och iaf ta ut en av dem tillsammans med lillpinglan. Får plötsligt extremt bråttom eftersom jag då bara har ca 1 jobbtimme kvar på veckan.

14:50 – går ut genom grinden på förskolan. Stina vill inte åka hem utan knatar på inne på gården i evigheter. Det är soligt men ganska kallt. Bestämmer mig för att vi ska ta en promenad till affären direkt när vi kommer hem. Jag behöver friskluft och rörelse. Stina behöver förmodligen vila lite efter att ha varit vaken så tidigt.

16:20 – kommer hem från affären med oxfilé, sparris, blöjpåsar och lite annat smått och gott i varukorgen under barnvagnen. L har också kommit hem och Stina vill mest gosa med sin pappa och ringa farmor och gratulera på födelsedagen. Sedan äter vi middag – del 1. Vi äter igen senare på kvällen när Stina sover, så det är inte den där oxen som slinker ner nu. Jag äter avokado med lufttorkad skinka. Och några halloumibitar som är kvar sedan tidigare i veckan. Stina äter ungefär samma fast även sötpotatis. L äter rester från igår, bland annat grönkål, som Stina också tar lite av.

17:30 – Stina är supertrött. Vill kramas, lyssna på musik, dansa, läsa en bok, pussla lite och titta ut genom köksfönstret för att spana efter favoritgrannen Marianne.

18:15 – vi kvällsmyser i mörkret inne på Stinas rum. Hon dricker en flaska välling. L och jag pratar lite lugnt med henne och varandra. Sedan kramas vi. Därefter lägger jag ner henne i sängen och det är nästan som att hon hinner somna innan jag hunnit lägga över henne täcket. Vi konstaterar att det ska bli skönt med lördag och ledig dag i morgon.

18:30 – nu börjar egentiden. Tar ett jobbsamtal som jag missat tidigare under eftermiddagen mitt i familjetiden. Försöker lite krystat skanna av några bloggar som jag läste förut för att kolla av vad folk egentligen skriver om nu förtiden. Svaret är såklart Corona och jag undrar hur jag inte kunde ha tänkt på det. Kollar mailen, både jobbet och cykelklubbens. Läser lokaltidningen på nätet. Snabbkollar mina sociala kanaler.

19:52 – sitter och skriver det här inlägget och konstaterar att det är hög tid att slå ihop datorn och kocka ihop fredagsoxen, för att därefter sätta mig i soffan med min kille resten av kvällen. Vet att han har gjort en chokladmousse som vi ska äta till efterrätt. Konstaterar återigen att det är rätt så gött med fredag.

Torsdagslistan

Alla gamla följare av bloggen vet hur mycket jag älskar listor, alltså på riktigt ÄLSKAR! Jag hittar dem hos andra, gör ibland om lite eller så lånar jag dem rakt av. Den här kom från Margaux och den hette tydligen (passande nog med tanke på veckodag just idag) torsdagslistan! Jag bloggade den i mars förra året och kör den igen, även om många saker är still the same…

Vad köpte du senast?

Lunch på Elvebäcks konditori rakt över gatan från mitt kontor sett (hurra äntligen något vettigt på nära håll) och sedan en smoothie on the go från samma ställe för att ha till eftermiddagsfikat.

Hur lång är du?

Förmodligen samma som förra året, 163 cm.

Vad stod det i ditt senaste sms?

Jag åker nu

Har du söndagsångest?

Sällan. Jag gillar min vardag och mitt jobb, men om jg har en tidig resa just på måndagar så kan jag känna mig lite stressad och orolig för att jag ska försova mig. Reser därför helst tisdag-fredag för att slippa få påverkan på helgen.

Vilka poddar lyssnar du på?

Cykelpodd med Elna och Helena, Oförnuft och känsla med Jessica och Sara, samt Rullavagnpodden.

Låt på hjärnan just nu?

Bananer i pyjamas… Don´t ask… 😳

Är du en ringare eller sms:are?

Helt klart det senare

När går du och lägger dig?

Målsättning före 22. Går sisådär…

Har du åkt ambulans någon gång?

Javisst. Till sjukstugan i Sälen.

Hur många kuddar sover du med?

1 st! (två nyligen när jag var sjuk)

Vad är det modigaste du har gjort?

Skaffat barn vid 37 års ålder kanske?! Eller jag vet inte.

Äter du några vitaminer eller mineraler?

Magnesium, zink (slut, måste beställa, tack för påminnelsen), järn och d-vitamin.

Hur ofta tvättar du håret?

Typ aldrig. Två gånger mellan mina senaste frisörbesök, vilket betyder två gånger på 8 veckor. Eller ja, fyra gånger på 8 veckor är väl det korrekta i och med att jag ju vid besöken givetvis tvättade det. Då har jag varit sjuk under den här tiden och inte tränat, så inget svett i håret, men tvättar sällan även annars. Har torrt hår och torr hårbotten så det behövs liksom inte.