Dagens blev ett långpass

Jag förstår inte varför jag slarvar med långpassen. På nåt sätt måste det vara för att jag tror att det ska vara jobbigt, men det är det ju inte alls. Det är de skönaste och bästa passen tycker jag. Pulsen slår sådär lite lagom, ljudboken är avslappnande att lyssna på, benen bara trummar på och det känns som om jag skulle kunna springa hur länge som helst (vilket ju är en underbar känsla). Eftersom jag slarvade igår och skippade det planerade långpasset kompenserade jag med 94 minuter idag. GÖTT!!!

Jag kör långpass för att förbereda kroppen att arbeta under lång tid. Jag håller ca 1.5 – 2 minuter långsammare än tävlingsfart på milen (den fart jag strävar efter nu är ju 4.30 min/km och mina långpass går oftast i 6.30-tempo). Anledningen till det långsamma tempot är att jag inte strävar efter mjölksyra. Musklerna ska inte surna.

Det här tränas under långpasset:

– Uthålligheten i musklerna
– Lär kroppen att ta upp syre bättre i blodet
– Stärker senor, ligament, leder och fästen
– Bygger mitokondrier (frigör vår mat till energi i cellerna – som ett kraftverk)
– Kroppen lär sig att använda fett som energikälla (kolhydraterna tar slut när man är ute länge och för att klara av att tävla på längre distanser bör man vänja musklerna vid att fungera även utan kolhydrater)

(Visited 10 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *