Dagens långpanna

Ni som följer mig på instagram vet att jag har varit ute på en traditionsenlig lördagslångpanna idag. 30 kilometer landade det på tillslut och jag glömmer visserligen fort men jag får för mig att jag rätt länge sprang runt och tänkte att det här måste vara säsongens bästa långpass. Inte det snabbaste, inte det längsta, inte med finast väder – men lägger man ihop allt så var det riktigt gött i dag. I varje fall i 25 kilometer… Lars gjorde mig sällskap de första 5 kilometrarna, på cykel då alltså, så jag tvingade honom att agera fotograf.

Min lilla ”ångestnoja” innan passet släppte direkt och jag sprang och pratade om träningsupplägg nu sista tre veckorna, lite lopptaktik och annat. Det flöt på fint redan från start. Efter ett tag sprack himlen upp också och solen tittade fram i princip hela passet. Jag följde Idas uppmaning och sprang mot Ås idag. Badhusparken, Lugnvik, Byskogen och så efter 11.4 kilometer passering Ås kyrka. Jag har aldrig varit så glad över att se kyrkan. Eller jo, möjligen när jag passerade igen på väg tillbaka, haha. Från Lugnvik och fram dit är det nämligen i princip konstant ”slakmota”, lätt uppför alltså. Byskogen planar ut lite men annars är det alltså nästa 6 kilometer uppåt. Trots lågt tempo där och låg puls började benen ändå bli stockar. Drog tydligen på mig lite syra men blev glatt överraskad då det släppte nästan direkt vid kyrkan och jag kunde höja tempot rejält bort mot Ösa. Det är en del springbackar där också men klart mer lättsprunget. Vände gjorde jag när jag nådde E14 efter nästan 15 kilometer.

Nu blev det lite uppför igen. Brantare men kortare backar. Kyrkan blev därför återigen en positiv passering för sen gick det ju nerför nästan hela vägen tillbaka till Badhusparken. Tack och lov. Jag rullade på fint igen och smygkikade ner på klockan och snittade här under 5:00-tempo. Andra halvan av passet löpte jag med ljudbok i öronen och vad kunde passa bättre är den nya av Jonas Moström, Storsjöodjuret. På dagens pass har man nämligen nästan hela tiden utsikt över just Storsjön.

Sen de sista fem kilometrarna fick jag kämpa en del. Jag har ju en del småskavanker i kroppen, med den stela bröstryggen, ömma knän osv. När knoppen blir trött känner jag såklart av minsta lilla grej så otroligt mycket mer. Räddningen blev att jag fick syn på Lars som kom körande med bilen när jag hade sprungit ca 29 kilometer. Jag hade just tragglat mig uppför från sjön och upp till Stora kyrkan här i stan när huvudet sa att jag skull börja gå. Istället får jag syn på bilen och i och med det gör jag V-tecknet och ökar farten. En enda kilometer kvar, hur svårt ska det va? Jag måste springa en extrarunda eftersom det inte blir exakt 30 utanför min dörr, men jag klarade det! Jag bet ihop och avslutade stolt och nöjd. Ibland gör små små detaljer stor skillnad. Precis så där var det på maran förra året när familjen dök upp lite varstans. Det är så guld värt för energinivån så det är svårt att förklara. Jag blir faktiskt tårögd nu när jag tänker på hur uppskattat det är.

Energinivån efter dagens pass behöver vi inte nämna. Jag har legat i soffan och kollat på film hela eftermiddagen, haha. Så kan det gå! Men men, en summering från dagen blir alltså 30 kilometer, 2:59:13 (5:58).

(Visited 8 times, 1 visits today)

4 Comments

  1. Anonym 11 maj, 2013 at 16:46

    Oj va trött jag blir 😉 (Själv har jag prom-gåggat 6 km.) Du kommer fixa T-shirten galant i år oxå. Puss o ha en fortsatt skön helg! /mamma

    Reply
  2. Anonym 13 maj, 2013 at 04:06

    Klart du fixar t-shirten! Jag är så impad av dig Sara. Och inspirerad. Jag ska också fixa en mara, snart..

    Ida

    Reply
  3. Sara Borg 13 maj, 2013 at 10:58

    Tack Ida! Jag ska också fixa milen under 45… Snart eller ja iaf i år, det är mitt mål! Du är grym ju, jag såg ditt resultat i tidningen (tror jag iaf)… 🙂

    Reply

Lämna ett svar till Sara Borg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *