Springa backe

Lördagens terrängpass med stumma lår från cyklingen dagen innan gjorde mig smärtsamt medveten om behovet av att köra mer uppför. Därför joggade jag i väg igår kväll med sikte på den gamla slalombacken på ÖSK. Väl där valde jag ett lite annorlunda upplägg än jag brukar köra. 
Det är är en ganska lång backe, 300-400 meter om jag minns rätt, så den tar några minuter att forcera. Jag jobbade med hela backen (på vissa pass har jag ju kört ungefär halva) och i ett riktigt lugnt tempo. Pulsen skjuter i höjden ändå kan jag lova, men jag slapp den där riktiga syraskulden med totalstumma ben till följd, som jag får om jag trycker på i slutet av backen. 
Bild från en helt annan backe, en kväll tidigare i sommar.

Jag tog gåvila ner för att återhämta mig ordentligt. Kroppen svarade bra och jag kände mig faktiskt helt utvilad redan efter halva sträckan ner. Väl i botten vände jag direkt, utan att stanna upp, och joggade/trippade sakta sakta hela vägen upp till toppen. Där vände jag direkt och gick ner igen. Fem vändor i backen fick det bli. Jag var faktiskt sugen på fler men såg att jag nästan varit ute en timme och ju skulle frakta mig hemåt också, så det kändes som om det fick räcka. 
Det var nog första gången jag körde backe utan att pressa på till stumma ben. Jag tänkte innan att jag behöver självförtroende inför Lidingö när det gäller att känna att jag faktiskt kan springa en lååång backe uppför utan att ta slut i benen. Jag vill komma upp till toppen och känna mig lätt och pigg på att springa vidare. Jag tycker att jag lyckades med det i går och tänker att det nog är bra att träna backe på olika sätt också. Gårdagens koncept tänker jag därför ta med mig och köra nångång i bland.
Jag hade klocka på mig men valde att den här gången inte ta tid på intervallerna. Jag startade klockan hemma och stoppade den när jag kom tillbaka, bara för att få den totala distansen, men i övrigt ignorerade jag den. Jag kände att mentalt var jag inte så pepp att kolla tiderna. Jag ville undvika den där pressen jag ibland lägger på mig själv när jag ensam ska köra intervaller. Då blir det att jag blir stående innan jag ska iväg. Det fungerade riktigt bra och passet blev effektivt. Ingen ståvila nånstans utan jag körde bara på. Distansen för dagen blev totalt ca 11 kilometer.
(Visited 12 times, 1 visits today)

1 Comment

  1. Anonym 22 augusti, 2013 at 11:15

    Sitter och ler lite när jag läser det här, för jag körde ganska exakt samma upplägg imorse i samma backe! Fantastiskt kul va? Jag tryckte nog på lite mer i o m att jag sprang ner också (du vet, övar ju på det, att springa nerför). Men i övrigt ville jag, precis som du, känna mig stark. Kanske något för måndagsklubben? Kör vi där i höst kommer vi vara grymt starka i vinter i längdspåren!

    Kram Ida

    Reply

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *