Kompression – what's in it for me?

Sedan 2XU helt plötsligt dök upp överallt och lovordades av såväl proffs som motionärer har jag varit nyfiken på deras tights. Men inte tillräckligt nyfiken för att köpa ett par, på grund av att de är avsevärt mycket dyrare än ”vanliga” tights, utseendet med krysset i vitt/grått på benet tilltalar mig inte, och kanske framförallt för att jag aldrig har känt någon skillnad när jag tränat i andra kompssionsplagg såsom strumpor.
Men nu så kom det sig här efter jul att jag på uppochhoppa.se fick upp ögonen för att det gick att klicka hem de här tightsen på rea, till ett klart mer vettigt pris än det ordinarie. Att de dessutom hade varianten med svart logga istället för den vit/grå fyller två funktioner. Dels att jag tycker att de är avsevärt mycket snyggare, men också att det blir enklare hemma eftersom L har den andra. Då undviker vi att blanda ihop dem. Paketet levererades till utlämningsstället för nästan en månad sen, men jag kom inte för mig för att hämta ut det förrän i fredags kväll, och igår var det dags för premiär.
Tights från 2XU med loggan i svart. Klart snyggare än den vanligare varianten, om du frågar mig!

Så, vad tyckte jag? Nja, särskilt imponerad blev jag inte. Den största anledningen är att passformen inte riktigt lämpar sig för min kroppsform. Jag hade det på känn, och egentligen är det inte så konstigt. För att man ska få ut max av ett kompressionsplagg så behöver det ju sitta åt på rätt ställen (tightsen är formade), och de gör de inte på mig. Jag har en väldigt ojämn form, med för min längd väldigt kort överkropp och låååånga, smala ben. Det gör att jag i normalfall klämmer ner mig i stl XS på tights, vilket innebär att de kan bli lite tighta i midjan så att jag får en ”volang” på mag-huden, men då sitter de som de ska i benen även om de blir lite kortare på mig än på andra. Jag har heller inga höfter att tala om, och en bred midja. Tightsen behöver därför vara lite lägre, för att sitta på plats. De glider nämligen ner till ett läge där de sitter bra, och om det är för mycket tyg så får jag ”häng” i grenen, vilket inte är så praktiskt när man springer…
Eftersom 2XU-tightsen har ganska korta ben, vilket jag kommit fram till genom att jämföra sambons olika tights i samma storlek, så beställde jag S i stället för XS som ofta annars. Tyvärr räcker längden ändå inte alls till. Jag får formningen för knäna på helt fel ställe om jag försöker dra upp dem. Låter jag knäna hamna där de ska så får jag häng, vilket stör mig rätt rejält och oavsett hur jag gör så blir längden den andra märken kallar 7/8… Midjan är högre än på min favvomodell från Nike (som också är för korta, men som i övrigt sitter bra) och det gör att jag måste rulla ner dem och knyta åt rejält, för att överhuvudtaget kunna springa bekvämt i dem.
Så nä, 2XU passar inte mig. Tyvärr. För trots att jag aldrig känt någon skillnad med kompressionsstrumpor så springer jag i princip alltid i sådana på tävling. Jag vet inte om det är vidskeplighet eller vad, men så är det. Lite samma sak tänker jag kring tightsen. De är säkert superbra funktion i dem, och jag kommer att vara göörsnabb och stark uppför backar, så visst kommer jag att försöka använda dem ändå. Och trots allt jag nyss skrivit så är jag inte särskilt besviken. Jag hade det på känn, och jag är van vid att det är bekymmersamt att hitta byxor som passar min kropp. Jag har liksom vant mig vid det, och ser det snarare som en lyckträff de gånger jag hittar rätt, i stället för ett misslyckande alla gånger det inte funkar. Man får försöka se saker från den ljusa sidan helt enkelt 🙂
(Visited 13 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *