Olika typer av bekväm

Det finns lika många sorters människor som det finns individer. Att vara lat eller bekväm kan vara en sak för mig och en helt annan för dig. Jag tycker själv att jag är väldigt bekväm, medan andra nästan kan bli stötta eller förolämpade när jag kallar mig själv det. Vilket jag förövrigt inte gör för att klanka ner på mig själv utan jag ser det som ett konstaterande om hur upplever mig själv, och vilken typ av träning jag gillar och är bra på.

Såhär. I helgen tränade min vän Maria ett Lofsan 500-pass. Det är ett benpass med hög puls som går ut på att du ska göra fem övningar i cirkel, 40+30+20+10 st av varje och då blir det totalt 500 repetitioner. Jag har sett passet och tänkt att det är grymt bra träning, men jag har också tänkt att det låter fruktansvärt jobbigt. Därför tycker jag att det är sjukt imponerande när någon annan kört passet. Eftersom jag är bekväm av mig är det inte direkt så att jag kastar mig över det och genomför vid första bästa tillfälle. Jag gillar nämligen när det är ”lite mera mysigt”. Maria däremot, hon gillar när det är tufft.

Jag är bra på att träna och tävla under lång tid. När jag får traggla på med en jämn arbetspuls och slita länge. Då trivs jag på något märkligt sätt. ”Hur kan du som tränar så mycket, och som har sprungit marathon, säga att du är lat”? undrar folk. Jo, för att jag aldrig frivilligt, eller i varje fall väldigt sällan, skulle göra ett Lofsan 500-pass! Men jag är fullständigt medveten såklart om att det är varje träningspass utanför min bekvämlighetszon som gör att jag utvecklas. Både som människa och rent fysiskt. Därför tränar jag mer än gärna tillsammans med andra minst en gång i veckan och då vill jag att det ska vara tufft. Då tvingas jag lägga bekvämligheten åt sidan och kötta som alla andra. Backträning är precis den typ av träning jag behöver, och i terräng ännu mer. Därför kunde det inte blir mycket bättre än gårdagens måndagsklubb. Kul med två nya tjejer också, Linda och Hanna. Ju fler vi är desto roligare. Tack allihopa för att ni gör mig lite mindre bekväm, och tack för en bra träningsvår!

Sprint i slakmota avslutade passet. Innan det hade vi sprungit fem vändor i en klart brantare och längre backe. Det är jag i helsvart outfit, långt utanför min bekvämlighetszon (rejält flåsig alltså) men glad och tacksam över att få vara en del av det här gänget! Foto: Hanna Haglund

(Visited 12 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *