En sucker för idrottsprestationer

Det finns vissa saker som jag är väldigt svag för. Som får mig att bli sådär blödig och bölande. Som ger en klump i halsen och tryck över bröstet. Fast på ett bra sätt. En sådan grej är det här med fysiska prestationer. Det behöver inte alls handla om att ta OS-guld eller ens medalj, utan det handlar om känslan att uppnå tuffa mål. Jag kan bli lika berörd av en person som fixar ett marathon på 6 timmar som den som gör det på 3. Det handlar om känslan och glädjen.

Förra veckan när jag sprang mitt långa pass, alltså det är 11,5 kilometer men eftersom det är mitt längsta som jag springer nu så är det långt, så lyssnade jag i vanlig ordning på podd. Valet hade fallit på Löparsnack, en podd som jag har i mitt flöde men inte lyssnar på så ofta. Jag lockades dock av avsnittet från den 4 januari i år med ultralöparen Maria Jansson. Jag läste hennes blogg för några år sedan men så i samband med en rensning i min blogglista, som jag gör ibland när jag känner att jag lägger mer tid än jag borde vid skärmen, så åkte av någon anledning just den bloggen. Förmodligen var det när jag själv var lite mätt på att springa långt.

Podden handlade om när Maria tog EM-guld och slog europarekordet på 24-timmarslöpning. En helt fantastisk prestation, inte minst på grund av hur loppet utvecklade sig. Hon hade nämligen fått felaktiga uppgifter innan om hur långt rekordet var och hur lång tävlingsbanan var. Under dygnet när hon sprang räknade hennes tränare Andreas Falk, som också är med i podden, på hur snabbt hon skulle behöva springa. När bara en timme återstår måste han ge Maria beskedet att hon måste öka farten för att det ska gå vägen. Tänk själv att få höra det när en redan har sprungit i 23 timmar. Jag fattar inte var en hämtar krafterna då för att öka.

Maria hade en snittid på 5:44 min/km. Det innebär alltså att hon sprang betydligt snabbare än så men eftersom en behöver stanna och gå på toaletten, äta och dricka när en springer ett helt dygn såklart. Det handlar förstås om att kunna springa så fort som möjligt för att ha marginal på slutet när en behöver gå eller kanske till och med sitta eller ligga och vila en stund. Ultra är galet häftigt! Jag fick en klump i halsen och tårar som brände bakom ögonlocken bara efter ett par minuters lyssnande. Det är rätt jobbigt att springa då kan jag säga, trots att jag själv just i den stunden joggade i 6:30-tempo, men samtidigt så går det ju inte att ge upp när en har en sådan fighter som Maria i öronen.

Vill du höra om en galet grym prestation och Marias starka psyke, ett och annat tips på hur en kan tänka när en bara vill stanna och mycket annat, då ska du definitivt lyssna på Löparsnack del 32!

(Visited 12 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *