Tankar om gravidkroppen

Här har ni den, gravidkroppen i vecka 27!

Jag har fått lite frågor kring hur det känns med kroppens förändringar under graviditeten, så jag tänkte att jag passar på att utveckla det lite i ett eget inlägg. Jag tror att jag i grunden (som icke-gravid alltså) har ett rätt så okomplicerat förhållande till min kropps utseende. Det är i varje fall väldigt sällan jag känner igen mig i när folk i min omgivning eller i mina sociala kanaler funderar på vikt, celluliter, lårens tjocklek eller sådana saker. Jag äger ingen våg och tänker väldigt sällan på hur min kropp ser ut. Visst väger jag mig ändå ibland, antingen på gym eller hemma hos mamma, det finns ju tillfällen då vikten är högst relevant, exempelvis när man ska justera dämparna på sin cykel eller köpa nya skidor, men jag lägger ingen vikt vid vikten om du förstår hur jag menar? Det spelar alltså ingen roll för mig vilken siffra vågen visar. Sedan har jag, precis som många andra, också dagar när jag tycker att inget i garderoben passar eller när jag känner mig blek eller så och därför inte gillar det jag ser i spegeln just den dagen, men jag vet att det handlar mer om hur jag mår i huvudet (kopplat till pms/mens och går över efter en dag eller två) än hur jag faktiskt ser ut. Såhär har det varit oavsett om jag har vägt 52 kg eller 64 kg, vilket är det spann jag mig veterligt har befunnit mig i som vuxen person, innan den här graviditeten alltså.

Sedan skulle jag inte gå så långt som att säga att jag älskar min kropp eller att jag tycker att jag är snygg. Det ligger på andra sidan av skalan på något sätt, och jag kan inte identifiera mig med det heller. Jag ligger liksom bara där mitt i på något sorts neutralt läge där jag finner mig i att kroppen är som den är. Jag tror att det handlar om att jag i tonåren hade en kropp som inte fungerade (ryggskada du vet, har skrivit om det förut bland annat här). När man går från att ha en kropp som nästan inte fungerar alls, till en som ändå fungerar hyggligt, då blev man (eller i varje fall jag) mest bara jävligt tacksam och allt annat blev underordnat.

Nu fascineras jag av de omställningar som kroppen går igenom. Såhär en bra bit över halvvägs in i graviditeten (jag går in i vecka 28 idag) så är min mage relativt stor, tycker i varje fall jag. Jag har faktiskt fått frågan också ett par gånger om jag är säker på att det bara är en bebis där inne, och jag ser ju när jag träffar andra att min mage verkligen putar mer än de flestas, även om de är beräknade före mig. Jag beskriver mig själv lite skämtsamt som flodhäst, utan att alls lägga någon negativ värdering i det utan det är mer ett krasst konstaterande. Magen är gullig, och jag har inget som helst problem med att se hur den växer (än i varje fall, haha), förutom det funktionella i att det känns trångt och att jag skulle vilja ta bort revbenen på höger sida för ett tag. Med tanke på hur jag är byggd (163 cm kort med kort överkropp och långa ben) så fattar jag att det finns ungefär noll plats för bebisen inne i min kropp, utan magen kommer att behöva växa ordentligt både framåt och åt sidorna under de månader som är kvar, för att få plats för vår lilla minimänniska, som förhoppningsvis ska växa till sig ordentligt nu. Jag har även lagt på mig en del på ryggen. Mest extravikt känns dock som att det sitter i brösten, och det kan jag erkänna att jag faktiskt inte alls uppskattar. Jag har aldrig gillat stora bröst (på mig själv alltså) och i de perioder förr när jag har varit lite fluffigare så använde jag oftast sport-BH även till vardags för att trycka dem på plats ordentlig och få dem så små som möjligt. Det är helt enkelt så rysligt opraktiskt med stora bröst. De är bara i vägen när man ska springa och guppandet gör så fasligt ont. Nu har de redan vuxit till en rejäl D-kupa och jag undrar var det kommer att ta vägen innan det här är klart?

Har du varit gravid och hur upplevde du i så fall kroppens förändringar? Dela gärna med dig i en kommentar så blir jag glad, jag tycker att det är både intressant och fascinerande hur olika det kan vara för olika personer, både vad gäller det som faktiskt händer med kroppen och upplevelsen av det.

(Visited 39 times, 1 visits today)

1 Comment

  1. Pingback: 15 vanliga graviditetsbesvär – Sara Borg

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *