Bärstolen Thule Sapling Elite – the true story

Du som följer mig på instagram och instastories såg säkert igår då Stina och jag var på en liten, härlig skogsutflykt och upptäcktsfärd här i närområdet?! Det var solsken, ljumma vindar, fågelkvitter och galopperande hästar. Bara 400 meter från oss finns en liten mysig skog och dit bar det av på premiärturen utomhus med Stinas nya bärstol, eller bärryggsäck som man också säger.

Stina var så fascinerad. ”Titta! Titta! Titta! ropade hon ivrigt från min rygg när hon spanade in alla islandshästarna som betade gröngräs alldeles bakom kyrkan på andra sidan vägen om vårt hus. När vi kom ner i skogen kände hon nyfiket på grenar och blad på träden och lyssnade på alla ljud som bara finns inne i skogen längs stigen. Efter en stund började hon göra sina avslappnade ljud som hon kan göra när hon ligger i vagnen och nästan håller på att somna, så då fick jag börja prata med henne igen och sjunga glada sånger så att hon inte skulle nicka till. Det blev en riktigt mysig premiär och jag ser fram emot många dagar med Stina på ryggen.

Men låt oss ta det hela från början. Jag har ju en dålig rygg och har svårt att orka bära lilla åttakilosklumpen framför kroppen ens korta sträckor nu. Ofta sätter jag upp henne på mina axlar i stället för att fördela vikten annorlunda, och då går det bra. Därför har jag länge suktat efter en bärstol och spanat runt och frågat om råd. Efter många om och men hade jag i det närmsta bestämt mig just för en Thule Sapling Elite, men inte kommit mig för att beställa den. Så kom det sig att Stina skulle döpas och mamma frågade vad vi önskade henne för present. Jag kom inte på något i stunden men sedan slog det mig att vi kunde önska denna och så hittade jag den dessutom till 30 % rabatt!

Tänk så glad jag blev när det stora paketet från momman, mostrarna, Bobbo och kusinerna visade sig innehålla just en sådan! Stina var också jättenöjd, så länge hon fick använda paketet som en lära-gå-vagn för det hade så lagom höjd.

Det var även rätt så skoj att öppna paketet. Prassligt papper i massor är kul.

…men sedan blev det sura miner! Stina, som snart blir 9 månader (vart tar tiden vägen???) är väldigt kort för sin ålder, bara 64 cm. Det blev väldigt tydligt. För trots att jag hade justerat stolen så att sitsen var på högsta läget så försvann hon liksom ner där och kunde inte riktigt nå upp och titta över kanten. Det var inte så populärt om vi säger så… 😬

Så vi fick helt e lekt göra på samma sätt som med vår hoppgunga, som hon också försvann i, nämligen ”kudda upp”. En tjock kudde under rumpan och sedan flyttade vi upp fotstöden till ett fäste som egentligen ska knäppas runt benen. Det blev inte riktigt rätt kanske men toppen ändå! Såhär såg det ut när vi testade den inne:

Så tillslut var det äntligen dags för utomhuspremiären, den som blev så lyckad ändå. Glad bäbis och glad mamma. Slutet gott, allting gott.

(Visited 34 times, 1 visits today)

2 Comments

  1. Elna - Cykellycka, mjölksyra & äventyr 29 maj, 2019 at 14:46

    Ojojojojoj, skrattade gott åt första bilden på arg Stina, vilken tur att det gick att ”kudda upp”. Grymt bra doppresent och så fint att hon trivs i den. Jag älskar vår bärstol, det är frihet att kunna sätta sitt barn där och gå precis var man vill i skog och mark.

    Reply
    1. Sara Borg 29 maj, 2019 at 18:47

      Så himla bra grej 🤩

      Reply

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *